I Muskö sockens dödbok från 1757 har prästen gjort en anteckning om det hemska mordet: ”1757 marti 27 stadskamreren Carl Segerlund på Arbotna blev om ottan i sin cammare af en gudlös mann genom fönstret ihjälskjuten”.
Erik Örn, en 48-årig båtsman vid Mickrums båtmansstuga, var den som höll i bössan. Som båtsman – flottans motsvarighet till indelt soldat – var han van vid skjutvapen.
– Han hade lejts av den 25-åriga drängen Erik Månsson som tjänade på Arbottna, berättar Maria Landin, kommunantikvarie i Nynäshamns kommun, som kom mordet på spåren när hon letade efter andra uppgifter i det gamla häktet Smedjegårdens arkiv i Stockholm. Nu skriver hon om fler av traktens båtsmän.
– Jag har nämligen upptäckt att det är påfallande ofta som just båtsmän är inblandade i grov brottslighet, berättar hon.
Enligt dombokens anteckningar från rättegången var det egentligen drängen Erik Månsson som hade ett horn i sidan till Segerlund. Han trodde bland annat att han skulle få hemmanet Ekesgarn om husbonden försvann.
Örn och Månsson avslöjades inte långt efter mordet. De rannsakades av Sotholms häradsrätt på Arbottna, där brottet hade skett, redan den 3-4 juni. Och det skulle bara dröja en dryg månad innan straffet var verkställt.
I rättegångshandlingarna framgår det att duon hade gjort förberedelser, vilket rätten tyckte var allvarligt. Dels hade de ställt en stege mot väggen vid det fönster där Carl Segerlund hade sin sovkammare, dels hade de spikat i en spik i fönsterkarmen där bössmynningen skulle vila vid skottet. Brottet ansågs också särskilt allvarligt eftersom de hade de överfallit en sovande man.
Straffen blev hårda. Sotholms häradsrätt dömde dem båda till att först få högra handen avhuggen, och sedan halshuggas och läggas på stegel. Svea hovrätt tyckte dock att det var för milda straff och skärpte dem.
Först skulle männen ställas i halsjärn vid skampåle med en tavla där det stod vad de hade gjort, och sedan skulle bödelsknekten ge dem 20 par spö. Efter det skulle deras högerhänder huggas av. Slutligen skulle de halshuggas, deras huvuden och händer sättas på pålar och deras kroppar delas i fyra delar och sättas på stegel, alltså stora hjul.
– Men det mest fascinerande med den här historien är att hovrätten också skriver till landshövdingen Törnflycht med en fråga om det går att ordna så att straffen verkställs ute på Muskö, berättar Maria Landin.
– Rätten tyckte att Musköborna som de beskriver som ”ett hårt folkslag” skulle få se vad som hände när man hade gjort något så här hemskt.
Att männen avrättades den 13 juli (på söndag exakt 257 år sedan) vet vi. Men troligtvis var platsen inte Muskö, utan galgplatsen i Jordbro.
– För vilken jordägare ville upplåta plats för en avrättning och riskera att få en massa osaliga andar på sin mark?