Den ensamma vita storken huttrade på en parkeringsplats nära Ösmo värmeverk på måndagsförmiddagen. En skara ornitologer iakttog dess rörelser på behörigt avstånd.
– Den har precis fått färsk torsk som den lokala Ica-handlaren skänkte till den, när han fick höra om den sällsynta gästen, berättade ornitologen Kalle Sundström.
Det var fågelskådaren Anders Westlund som först såg storken i söndags.
– Jag såg den invid vattenverket i Nynäshamn. Den cirkulerade över mig men jag tappade den ur sikte, berättar han.
Mäkta förvånad blev han när han åter fick syn på fågeln på hemmaplan i Ösmo ett par timmar senare. Där promenerade den i allsköns ro på vägen bakom en plogande traktor, i hopp om att något ätbart skulle dyka upp på marken.
Efter en stund försvann storken ur sikte, trots att flera skådare spanade efter den under söndagskvällen. Men på måndagen kom den åter fram nära värmeverket, berättade ornitogorna.
Fågelskådarna tror att storken har svepts hit från Estland eller Lettland med kraftiga vindar.
Nyheten om storkbesöket har nått också Skåne, där man sedan 1989 driver ett storkprojekt. Inom projektet föder man upp storkar för att arten åter ska få fäste i Sverige. Personalen på storkprojektet har meddelat att storken inte kommer från Skåne, eftersom den inte är ringmärkt. En möjlighet är att den härstammar från Tyskland eller Polen.
Den vita storken började minska kraftigt i västra Europa och Sverige från 1900-talets första decennier, efter att stora åkermarker började dikas ur. Den sista häckningen hade man i Skåne 1954. De förändrade jogrdbruksmetoderna gjorde att storken fick svårt att hitta föda; maskar, blötdjur och grodor. Sedan 1990-talet har den vita storken åter ökat i nästan hela Europa. Många räddningsinsatser har gjorts för att arten inte ska dö ut.