Ingen har undgått att se dem, romerna som sitter i Nynäshamn och ber förbipasserande om pengar. Nu har ett femtontal frivilliga organiserat sig för att försöka hjälpa dem att i alla fall få någonstans att sova. Någonstans där det finns el och värme.
För just nu sover de i något som inte är mer än ett skjul. Det vet Margareta Björnson, Anna Åhman och Eva-Lotta Eng – tre av volontärerna – som har pratat med romerna via tolk.
– För två veckor sedan bjöd vi in dem till en träff. Svenska kyrkan ställde upp med sin buss och plockade upp dem, och vi bjöd på soppa och bröd, berättar Margareta Björnson.
Volontärerna fick veta att sovplatserna var det största problemet. Sedan dess har de pratat med fastighetsägare och andra aktörer om att få låna en lokal, utan att lyckas. Fram till nu.
– Nu har kommunens nya miljö- och samhällsbyggnadschef satt i gång ett arbete för att hitta en lösning. För en kommun är det inte så enkelt som att ”bara” låna ut en lokal, men hon har sagt att det finns goda möjligheter, säger hon.
De har alla tre sett tiggare bli illa behandlade i Nynäshamn. De har blivit bortkörda från butiker och spottade på.
– Tiggandet väcker känslor. Men oavsett vad man tycker borde alla se att det är människor det handlar om. Det obehagliga är det här hatet, säger Eva-Lotta Eng.
Just nu har de frivilliga ett samarbete med Ekumeniakyrkan och Svenska kyrkan. På onsdag, den 11 februari klockan 10, ordnar de en informationsträff i Centrumkyrkan för alla som vill veta vad de kan hjälpa till med.
Det är ett tiotal personer som brukar sitta i Nynäshamn, bland annat ett ungt par som har flera barn hemma i Rumänien, berättar de. Kvinnan har också sin pappa här, och mannen en bror.
– Det är en fin familj. Sen har vi Mariana som brukar sitta utanför Konsum i centrum. Men hon säger att hon snart ska åka, berättar Margareta.
Det finns mycket okunskap kring romerna, och det är detta som leder till rädsla och ibland till hat, säger de.
– Många undrar varför tiggarna inte jobbar. Vad de inte vet är att de inte vill något hellre, men de lever helt utanför samhället även i sitt hemland, och det är inte lätt för dem att få jobb.
Tanken med en lokal är både att hjälpa till med sovplatser undan kylan för romerna, och att ha en bas för volontärarbetet.
– Har vi en lokal vet nynäshamnarna också vart de ska vända sig om de vill skänka kläder, filtar, hygienartiklar eller komma med enklare arbetsuppgifter, snöskottning eller vad det nu kan handla om, säger Anna Åhman.
De är alla överens om att något måste hända nu.
– Det är klart att vi vill att romerna på sikt också ska få hjälp i Rumänien, men det är ett problem här i Nynäshamn nu, och då måste vi göra något. Situationen är akut, säger Eva-Lotta Eng.