Det är egentligen ganska enkelt, kan man tycka. Kommunerna har ett ansvar för att alla barn ska gå i skolan. Punkt. Men det är inte alla barn som får göra det.
I Nynäshamn kämpar Jonas och Sofia Carlström för att deras son ska kunna gå i skolan som alla andra. Han har Asperger (eller högfungerande autism, som det numera benämns), är teoretiskt mycket begåvad och får bra betyg när han går i skolan. Men han klarar inte att gå i en klass med 25-30 elever. Han behöver struktur och tydlighet, och ljud- och ljuskänslighet är något som följer med diagnosen. En stor klass blir för mycket. Nu mår han dåligt, han har ångest och går inte till skolan.
– Egentligen vill han inget hellre. Men han kan inte gå i en stor klass. Det blir som ett ständigt misslyckande för honom, säger Jonas Carlström, som nu turas om med hustrun Sofia att vara hemma med sonen. I flera år har de själva skött i stort sett all skolundervisning hemma.
I fyran började de prata med skolan om att det kanske behövdes en annan skolsituation. Jonas och Sofia var ofta med i skolan de följande åren. Men det blev värre. En ”bra” vecka i sexan kunde sonen vara i skolan halva tiden. Det var allt han mäktade med. När det var dags för högstadiet kändes det som att börja om från början, berättar de. Nu är han hemma på heltid.
Jonas och Sofia har bland annat anmält skolan till Skolinspektionen eftersom sonen inte har fått det åtgärdsprogram som han har rätt till.
Alternativen är två. Skolgång i en mindre grupp i en Nynäshamnsskola – eller att kommunen betalar för att sonen ska få gå i en resursskola i en annan kommun.
– Vi har sökt till en skola i Stockholm. Men kommunen beviljar ungefär en sådan här ansökan varje år, berättar Sofia.
Särskilda undervisningsgrupper har funnits i Nynäshamns kommun. Men den nya skollagen som kom 2010, och framför allt en formulering i skolförordningen, innebar att många kommuner stängde ner sina särskilda undervisningsgrupper. Det har Nynäshamns kommun gjort.
– Vi köper att det inte finns här i Nynäshamn. Men då måste kommunen betala för ett alternativ. Vår son försvinner inte. Och vi är långt ifrån ensamma om att ha de här förutsättningarna. Som det är nu blundar kommunen och låtsas som att de här barnen inte finns, säger Sofia.
För snart har hela årskurs sju gått. Det var ett år sedan Jonas och Sofia började flagga för att situationen gått från svår till ohållbar.
– På BUP i Haninge sa de ”jaha, ni bor i Nynäshamn ...”. Där är Nynäshamns kommun känd för att inte hjälpa de här barnen. De rekommenderade oss i stort sett att flytta, säger hon.
Resursskolan i Stockholm har autismkompetens, och är beredd att ta sig an sonen direkt. De startar med distansundervisning och sedan följer en långsam inskolning i liten grupp på resursskolan under årskurs åtta.
Det som krävs är ett godkännande från hemkommunen. Att den betalar.
Tidigare var mindre ”särskilda undervisningsgrupper” ett sätt att skapa en bra undervisningsmiljö för barn som behövde ett ”mindre sammanhang”, men de togs bort när skollagen förändrades. Det gjordes över hela landet. Nynäshamns avsatta medel för ändamålet, 6,7 miljoner kronor per år, fördelas i stället på skolorna. Rektorerna bestämmer nu över pengarna, berättar Christel Bäckström, tillförordnad chef för barn- och utbildningsförvaltningen.
Hur används pengarna nu?
– Det är olika. En del skolor har till exempel skapat ”studios” där man kan arbeta i mindre grupp delar av dagen eller vissa dagar i veckan.
Men när metoderna inte fungerar? Ni har ju ett ansvar för att alla elever får gå i skolan.
– Ja, och skolan anpassar väldigt långt. I dag har vi exempel där en lärare har undervisning med en elev. Generellt handlar det om dialog och samarbete. Jag kan inte gå in på enskilda fall, men alla barn ska ha ett åtgärdsprogram. Det är sedan upp till varje rektor att se till att eleven får hjälp. Föräldrar har också alltid rätt att söka till friskolor med olika inriktningar.
Men någon sådan skola finns inte i Nynäshamn. Och ansökan till annan skola kräver kommunens godkännande. Har eleven behov av extra stöd i någon form kan kommunen också behöva gå in och betala ett ”tilläggsbelopp” utöver grundavgiften till friskolan. I dag beviljas ungefär en ansökan om tilläggsbelopp per år av Nynäshamns kommun.
Finns det någon gräns för hur många ”tilläggsbelopp” ni beviljar?
– Nej, det beror helt på ansökan.
Men frågan om smågrupper verkar inte vara överspelad.
– Vi diskuterar nu om vi kan skapa en egen skola, dit föräldrar kan söka för sina barns räkning. Men det är i ett väldigt tidigt stadium, det ligger på rektorsgruppen nu. Där tittar vi på vad forskningen säger till exempel. Vi tar den här frågan på allvar.
När kan ni ha bestämt er om en ny skola kan öppnas?
– Vi bör under våren kunna komma med ett beslut om vi ska gå vidare, säger Christel Bäckström.
Liselott Vahermägi (S), barn- och utbildningsnämndens ordförande, tycker att det behövs en förnyad diskussion om det här.
– Det skapas i dag ”mindre sammanhang” ute i verksamheterna, men vi behöver diskutera om vi gör på bästa sätt i dag. Det är därför vi har lyft frågan om en egen skola i förvaltningen igen.