Modig, briljant och nydanande, så beskrivs Moa Martinson av Ebba Witt-Brattström som har doktorerat med avhandlingen ”Moa Martinson: Skrift och drift i trettiotalet”.
Moa Martinson debuterade 1933 med romanen ”Kvinnor och äppelträd”. Därefter skrev hon en diktsamling, 22 romaner och novellsamlingar. Hennes författarskap kom med något nytt till den svenska litteraturen.
Hon skildrade kvinnans kluvenhet i kropp och intellekt, menar Ebba Witt-Brattström.
– Hon är en mönsterbildare. Framför allt lyfte hon fram arbetarkvinnans värld, säger Ebba Witt-Brattström.
Moa Martinson föddes den 2 november 1890 i Östergötland. Hennes mor var ogift textilarbeterska så flickan lämnades till sina morföräldrar.
När hon var sex år gifte sig hennes mor med en man som hade häftigt humör och som söp upp lönen. Familjen fick flytta ofta och Moa Martinsons skolgång blev oregelbunden. Hennes barndom, som präglades av fattigdom och stark moderskärlek, har spelat en viktig roll för hennes författarskap.
I tonåren skrev Moa Martinson dikter och utbildade sig till kallskänka. Som 19-åring träffade hon grundläggaren Karl Johansson. Han hade liknande problem som styvfadern hade haft. Mannen tog Moa till sitt torp Johannesdal i Sorunda. Där födde hon fem pojkar på sex år.
I torpet kämpade hon mestadels för att hålla svälten borta, men när hon fick tid ägnade hon sig åt sitt stora intresse, politik.
1922 skickade Moa Martinson en insändare till tidningen Arbetaren som hade inrättat en sida för kvinnofrågor. Moa beskrev arbetarkvinnornas situation, och inlägget publicerades. Snart skrev hon artiklar, debattinlägg och små noveller nästan varje vecka, alltid utifrån ett kvinno- och klassperspektiv.
1922 till 1926 satt Moa Martinson för Socialdemokraterna i fullmäktige i Sorunda kommun. Hon engagerade sig i socknen, arbetade på biblioteket och anordnade studiecirklar.
Moa skrev allt mer i arbetarpressen. 1925 skrev hon också en roman, ”Pigmamma”, som blev följetong i tidningen Brand. På Arbetare-Kurirens redaktion 1927 mötte hon för första gången Harry Martinson.
Ett år senare dog hennes man. Harry Martinson hörde att hon hade blivit änka. Han kom luffande till Ösmo och de började läsa, skriva och diskutera tillsammans. De gifte sig 1929.
Under 30-talet skrev Moa Martinson sina mest kända romaner, ”Kvinnor och äppelträd” och den självbiografiska trilogin ”Mor gifter sig”, ”Kyrkbröllop” och ”Kungens rosor”.
– Böckerna handlar om proletärflickan Mia och hennes relation till sin mamma, berättar Ebba Witt-Brattström.
”Den är en slags biografi av en ’proletärflickas’ barndom i parallell med de många pojkbiografier som nu går genom pressarna”. Så presenterade Moa Martinson ”Mor gifter sig” för sin förläggare.
Under 40-talet utkom hennes böcker i Folket i Bilds lågprisserie. De spreds över landet och hon blev snart ”hela svenska folkets Moa”, också genom populära föredragsturnéer.
Med 1970-talets intresse för kvinnofrågor återupptäcktes hennes författarskap. Hennes böcker utgavs i stora upplagor och fann nya läsare.
– Hon kompletterar arbetarrörelsens historieskrivning genom att lyfta in kvinnorna och barnen, säger Ebba Witt-Brattström.
Vad tror du det var det som drev Moa Martinson?
– Hon hade ett starkt rättvisepatos och hon ville med sina böcker fylla i de vita fläckarna på samhällskartan, som hon sa.
Under Moa Martinsons år i torpet Johannesdal blev det en samlingsplats för författare och konstnärer. Torpet står i dag kvar som Moa Martinson lämnade det 1964 och är en av landets mest besökta författarbostäder.
För den som vill veta mer om Moa Martinson anordnas en busstur från ABF-huset i Stockholm till Moas torp i Sorunda. Bussen avgår den 21 augusti klockan 13 från Sveavägen i Stockholm. Under resan berättar Anita König och Moa Martinsons barnbarn Harriet Thurgren om författarens liv. För att följa med på bussturen bör man kontakta Anita König.
Den 2 september anordnar ABF Södertörn en föreläsning i kulturhuset i Haninge. Mellan klockan 13 och 14 kommer Ebba Witt-Brattström att berätta om den folkkära författaren.