I Sverige stod Statens medieråd bakom kampanjen, men uppdraget kom från Europarådet. När min lärare (som inte hade fått reda på detta om det inte vore för att hon följer medierådet på Twitter) berättade om kampanjen för klassen var det ingen som visste vad det var. Ingen hade ens hört namnet förut. Förmodligen har du heller inte hört talas om detta?
No Hate Speech Movement gjorde under sju dagar en ansats att nå så många personer som möjligt runt om i världen för att minska hatet på Internet genom olika podcasts och Youtubefilmer. Där tar man upp vad näthat innebär, man tar upp definitionen av olika brott på nätet och vad man kan göra ifall man har utsatts. Det finns även olika bilder på deras logga att ladda ned till sociala medier som Instagram och Facebook. Märkligt nog finns inget Instagramkonto eller svensk Facebookgrupp om detta, vilken nog är en orsak till varför kampanjen inte nått oss ungdomar. Synd.
Jag själv har Facebook, Instagram, Twitter, en blogg och Ask.fm. Fem sociala medier som alla är lika offentliga. Trots att jag har uttryckt åsikter och provocerat andra har jag aldrig stött på det jag anser är näthat. Men de som ständigt får läsa kränkande saker om sig själva, bokstav efter bokstav, ord efter ord, mening efter mening, vad händer med dem? Ska de ideligen ta emot all skit som skrivs?
Å ena sidan borde man ta kommentarer på Internet med en nypa salt, i synnerhet de anonyma som skriver att man är ful.
Vissa tycker att man ska radera kommentaren, logga ut, stänga av och glömma. Det skrivs bara för att skrivas. För att hata.
Dessutom har en hel del ord till och med tappat sin betydelse, framför allt könsdiskriminerande ord som numera är vardagsmat. Men på andra skulle det ryka ur öronen av ilska.
Å andra sidan ska sådant inte finnas över huvud taget. Vare sig det är anonymt eller inte. Att kränka kan vara ett brott, det kan räcka med kommentaren ”du är så jävla ful”.
Även om kampanjen No Hate Speech Movement inte nådde ut till alla hoppas jag att mina ord åtminstone får er att tänka om.
För visst är det några av er som kanske en, fem eller till och med hundra gånger slängt ur er kränkande ord för att såra någon annan?
Jag menar, det är inte personer från en annan planet som kränker. Det är vi.
Åtskilliga personer uttalar sig om näthat och att det är hemskt när de själva kränkt andra. De flesta glömmer sina egna handlingar. Men även små ord sårar. Och gläder. Vänta ett ögonblick, tryck inte på skicka. Sudda ut ”ful” och sprid nätkärlek. Alltid.