Alla som är medlemmar i Svenska kyrkan och som har fyllt 16 år har rätt att rösta i valen till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Genom att rösta är man med och avgör vilka krafter som får styra kyrkan under de kommande tre åren.
Själva valdagen är på söndag, den 15 september. Om man bor i Nynäshamns församling kan man gå antingen till Viaskolan eller till Gröndalsskolan. För invånarna i Ösmo-Torö församling är Centrumhuset i Ösmo eller Snarberga på Torö de vallokaler som gäller. Sorundabor kan rösta i församlingshemmet, Stora Vika skola eller Fagerviks skola.
Vallokalerna i Nynäshamn och Ösmo-Torö är öppna klockan 9-11 och 16-20. I Sorunda är klockan 12-20 de tider som gäller.
I valet till kyrkofullmäktige utses de representanter som får styra den lokala församlingen.
Tre olika alternativ att välja mellan finns i Nynäshamn. Det är Socialdemokraterna, Borgerligt alternativ (som är en efterföljare till Moderaterna) och Framtidens kyrka (som är en ny sammanslagning av grupper närstående Folkpartiet och Kristdemokraterna).
I Ösmo-Torö står valet mellan Socialdemokraterna, Borgerligt alternativ och För kyrkan i Ösmo-Torö (som är ett mångårigt samarbete mellan Folkpartiet och Centerpartiet).
Sorundabor kan välja mellan Socialdemokraterna, Borgerligt alternativ och Centerpartiet.
Vid sidan av valet till kyrkofullmäktige får man även rösta till stiftsfullmäktige och kyrkomötet.
De tre församlingarna inom Nynäshamns kommun hör alla till Strängnäs stift. När man röstar i stiftsvalet är man med och avgör vilka som ska ha den kyrkliga makt som finns på regional nivå. Stiftet har till exempel ofta inflytande över den mark som kyrkan äger.
Kyrkomötet är det högsta beslutande organet för Svenska kyrkan. Där kan ibland kontroversiella frågor avhandlas, som till exempel hur kyrkan ska förhålla sig till äktenskap mellan personer av samma kön.
I valet till såväl stiftsfullmäktige som kyrkomötet finns fler alternativ att välja mellan än i valet till kyrkofullmäktige. Om man är osäker på hur man ska rösta är en möjlighet att välja det alternativ som man sympatiserar med i andra politiska sammanhang.